alexandra

Verkligen allt känns det som. Typ.
Skolan går piss. Jag har verkligen tappat lusten & orken totalt. Det känns inte viktigt längre trots att jag vet att det är nu det är viktigt. Jag pluggar inte längre, det känns inte heller viktigt. På nåt sätt har det slagit mig att plugga är onödigt för ingenting fastnar i mitt huvud, så det är ingen ide att ens anstränga mig...Jag orkar inte ens försöka plugga för det gör ingen nytta. Jag skiter i vissa lektioner pga av alla våra håltimmar dag ut och dag in. Det gör att man hamnar i en ond jävla cirkel kallad skolkperiod. Just den cirkeln håller jag på att falla in i. Inte bra...
Jag kan knappt sova gott längre utan victor utan ligger bara och tänker på döden, jag får nån slags dödsångest. Jag är livrädd för att förlora nån i min omgivning. Tanken skrämmer skiten ur mig. Låg och grät hur länge som helst igår när jag skulle försöka sova, fick nån slags panik. Inte heller så jävla bra.
Jag får aldrig såhär när jag är med Victor. När jag ligger brevid honom så känner jag mig trygg och att ingenting dåligt kan hända, och det känns riktigt jävla bra. Jag tänker aldrig på något som gör mig deppig, som tex. att förlora någon. Jag vet inte, det är väl ensamheten jag i själva verket är rädd för, och det är den som får mig på dåliga tankar. Det här har lett till mer sömnproblem än vad jag redan har och jag är extremt trött när jag vaknar på morgonen.
Jag önskar jag kunde få ligga i Victors famn varje natt & alltid känna mig trygg. Det vore nåt...

Jag har även fallit tillbaka till mitt extremt dåliga självförtroende som för ett tag faktiskt var ganska bra. Men nu går det inte längre. Jag känner mig ful & fet i vad jag än sätter på mig. Jag förstör kläderna. Ser jag en skitsnygg tröja så blir den skitful när jag har den på mig. Jag känner mig obekväm i vad djag än har på mig och försöker att hitta fel som jag kanske kan rätta till. Jag hittar felen men dom går inte att rätta till. Skitkul, verkligen skitkul.
Jag vet inte vad jag ska göra för att få det bättre, tror inte ens att jag kan göra nåt iochmed att jag alltid har haft ett piss-självförtroende. Det blev mycket bättre, extremt mycket bättre, när jag träffade Victor. Han fick mig verkligen att känna mig snygg, eller får. Men inte lika mycket längre för jag har tappat tron på mig själv. Jag jämför mig med andra för mycket och det sänker mig totalt. Jag känner mig otillräcklig och det enda jag vill är att för en gångs skull kunna titta mig själv i spegeln, från alla vinklar, verkligen titta och iakta min kropp och tänka att jag faktiskt ser bra ut. Men det lär ju typ aldrig hända..
Fitta, vad allt suger just nu!

Jag saknar Victor <3