alexandra

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med mitt liv just nu.
Jag har två val; Gå om 2an eller hoppa av och börja jobba istället.
Eftersom jag är så satans skoltrött känns det faktiskt som om jag vill hoppa av.
Men hur blir det i framtiden? Om jag inte har någon utbildning lär jag aldrig få något jobb som inte innehåller hamburgare.
Dessutom känner jag mig misslyckad. Mina föräldrar ser mig som ett misslyckande, så som jag känner det.
Dom har ingen som helst förståelse och tror att det är så jävla lätt, men nej! Det är ett rent helvete.
Istället för att peppa mig och säga "Det ordnar dig, vi finns här och vi klarar det här tillsammans" så får man höra "Vafan håller du på med", "Gör som du vill istället",  "Du skiter i allt, du har inte ens försökt" och blablabla.
Gosh, jag blir så jävla förbannad och framförallt sårad.
Här har jag gått och trott att vad som än händer så kommer mina föräldrar alltid finnas här för mig och göra något bra för mina felsteg istället för att kasta ännu mer skit på mig.

Jag ogillar fler än mina föräldrar just nu.
Jag vill säga upp kontakten med alla mina vänner, jag vill byta telefonnummer, sluta använda internet för att snacka med människor osv.
Den enda jag inte känner så för är Josefin. Hon är den som jag faktiskt vet finns här för mig i vått och torrt.
Hon är den som säger "Kom nu tjockis så går vi och röker, allt löser sig tillslut och även om du hamnar på donken eller gatan så har du ju mig, och det är ju bra."
Det är SÅNT jag behöver. Jag behöver veta att jag är behövd, att någon faktiskt bryr sig och ställer upp för mig.
Jag är trött på att folk trycker ner mig eller uttnyttjar mig på ett eller annat sätt.
Jag vet inte ens vad jag pratar eller skriver om längre, som vanligt.
Alla kan dra åt helvete..