alexandra

Det här inlägget riktar jag till personer jag är arg på just nu.
Jag nämner inga namn, bara siffror.
Känner någon sig träffad, synd för dig.

1. Jag hatar dig din falska jävla subba. Du ljuger, stabbar en i ryggen, du bortförklarar allt, kommer med dåliga ursäkter till ALLT, du är ful, du är fast i gamla saker, du är dålig och jag hatar dig mer än allt just nu.
Jag trodde du var min vän. Men nej, du svek mig så in i helvete och det värsta är att du inte ens bryr dig.
Men du har ju inget samvete right? När du berättar att du älskar mig, eller oss betyder det lika mycket som du sa dig älska din dåvarande pojkvän som du var otrogen mot i ETT JÄVLA ÅRS TID?!
Hur jävla äcklig får man vara egentligen!? Jag vill inte höra på din jävla skit om hur bra sex du har med din "älskare" för JAG känner mig skyldig mot din ja, dåvarande, pojkvän!
Och dessutom får VI ta din skit! Du sticker och har kul på ditt egna lilla vis och ber oss, eller du ber oss inte utan vi gör det av dåvarande kärlek till dig, ställa upp för dig och dra små historier för att dölja var du faktiskt är!
Jag fattar inte hur fan du kan leva med dig själv. Jag fattar inte hur JAG eller VI kunde leva med dig.
Du vill inte ens ställa allt till rätta utan det är VI som får försöka klistra ihop vänskapen som DU har förstört.
Men jag tänker fan inte kämpa längre för det är inte värt det.
Tack för 10 års vänskap.

2. Jag trodde bättre om dig. Men du beter dig som om du skulle gå i 3an. Dvs, 3an på lågstadiet.
För det första vill jag inte höra om dina historier om Honom. Tror du inte jag har varit där? Jo, jag har varit där MED Honom. Han VAR min, jag var HANS. Du fattar väl att du inte kan jaga honom då? Ska du vara nästa jag?
Det du försöker göra är något man VERKLIGEN inte gör! Och jag förstår inte hur du INTE förstår det.
För det andra så anser jag dig, (eller jag kanske ansåg, jag vet inte längre) som en utav mina bästa vänner och bästa vänner ska lyssna på varandras problem det är inte bara en som ska snacka om sig själv och den andra ska lyssna jämt och ständigt. Men så är det mellan oss. Du snackar, jag lyssnar. Men du ha rnog aldrig lyssnar på mig, eller rättare sagt; jag har aldrig fått en syl i vädret. Om jag säger något så verkar det som om du inte ens lyssnar på mig och det gör att jag snart inte vill umgås med dig alls.
För jag är trött på ditt beteende...

3. Dig ska vi nog inte ens tala om.
Jag förstår allvarligt talat inte ditt problem.
Du verkar ha jävligt svårt att bestämma dig kring saker och ting.
Att låta mig gå och undra är inte shysst.
Jag är klar med dig.
Jag skiter i dig.
Nu är det din tur att undra.
Tack för mig, ha ett bra liv.
Vi ses i helvetet.



Till Josefin;
Jag älskar dig mer än livet själv, eller det kanske är lite dumt att säga med tanke på att jag alltid går och klagar på hur mycket livet suger. Men jag älskar dig mer än allt.
Trots att jag inte har känt dig så länge så är du den bästa vännen jag någonsin har haft, du är en keeper fer sure!
Du förstår mig som ingen annan gör, vi delar allt. De roligaste stunderna i mitt liv har varit stunderna med dig, jag har aldrig haft så roligt med någon som jag har haft med dig.
Du finns här för mig, det vet jag. Och jag vet att det kommer vara du och jag föralltid, vi ska göra allt förutom att gifta oss och skaffa barn, tillsammans.
Men när vi sitter där, 95 bast gamla, ska vi tamejfan sticka på samma halsduk!
Jag lämnar dig aldrig.
Det är tjockisarna mot världen liksom.
Dvs, du och jag mot världen.
Vi klarar allt tillsammans. Vi ska alltid hålla ihop.
Det liksom...bara är så..
Vi ska aldrig mer ta skit från folk.
Det kanske inte blev en så bra kärleksförklaring men det jag vill säga är;
Du är den bästa slynan i världen och jag älskar dig.