alexandra

Förens nu, kvällen innan, slår det mig att min allra bästa vän flyttar 40 mil ifrån mig.
Jag kan inte göra annat än att lyssna på deppmusik och låtar som påminner om dig, jag kan inte hindra tårarna från att komma fram.
Det är så fruktansvärt jobbigt, det känns som en mardröm.
Jag vet inte vad jag ska göra, nu när jag inte har dig 7 minuter bort från mig längre.
Det är så tomt.
Det finns ingen som kan ersätta dig, du är den bästa som finns. 
Du är min andra halva.
Hur överlever man utan sin andra halva i 4 år? Snälla berätta, för jag har ingen aning.
Jag vet att vi kommer ses under lov, kanske vissa helger och så. Men det är inte samma sak, jag kommer sakna att ta bussen till dig, möta dig vid centrum och tigga cigg av alkisarna. Jag kommer sakna din ursnygga pose, jag kommer sakna att dansa röven av oss till 10.000 nights of thunder i nicks vardagsrum, jag kommer sakna att tända en cigg med dig, jag kommer sakna våra mean-laughs, jag kommer sakna oss, jag kommer sakna dig.
Jag vill inte att du ska lämna mig, jag vill verkligen inte det. Jag skulle göra vad som helst för att få dig att stanna.
Ord räcker inte för att beskriva hur jag känner just nu, det är för mycket. Jag är självklart glad för din skull, jag vill att du ska följa dina drömmar för det förtjänar du. Men om jag kunde så skulle jag flytta skolan till Stockholm så du kunde vara närmre mig.
Jag vet inte vad jag ska göra. Vem ska jag vända mig till? Som vet allt, och som känner mig till 200%?
Men det är fortfarande du och jag mot världen, på avstånd.
Jag vill inte säga hejdå till dig imorrn, trots att jag vet att vi absolut kommer ses igen och förmodligen alltid vara lika bra vänner. Jag vill inte ta farväl, för redan när jag ser bilen åka iväg så kommer jag känna av tomrummet.
Jag vill inte...



jag skulle vakna mitt i natten
och gå upp och ta en långpromenad
jag skulle låta blicken möta andra ögon
i en främmande stad
jag skulle inte ha så bråttom
med att träffa nån ny
jag har rätt mycket med mig själv
precis som du
jag skulle andas i det tomrum som blev över
om du lämnade mig nu

jag skulle sitta på ett tåg mot Paris
och låta Stockholm va
jag skulle få den tiden över för mig själv
som jag sagt att jag vill ha
jag skulle unna mig att drömma
hundra mil genom Europa
om en främling
lika tillitsfull som du
jag skulle pröva mina läppar mot nån annan
om du lämnade mig nu

jag skulle kunna leva utan den där blicken
som får mig ur balans
jag skulle sakna den där stunden som vi har
när vi till slut har blivit sams
jag kanske skulle söka upp
kontakter som jag tappat
som jag varit med
förut nånstans
jag antar det finns nån du skulle ringa
om jag inte fanns

jag kanske skulle leta upp nån yngre
som en fjäder i hatten
det skulle bli för tomt om ingen fanns där
som värmde mig i natten
men jag skulle aldrig ha tålamod nog
att bli förstådd
ingen känner mig
så väl som du
jag skulle fastna i min ensamhet igen
om du lämnade mig nu

Anyhow, du är den bästa tjockisen i världen och jag kommer alltid att älska dig och jag kommer alltid sakna dig.
Josefin Hallberg, visa Kalmar hur fan man lever livet på vårt sätt, okej?
Och hittar du en ny kompis, en skinny kompis så tänker jag banka dig gul och blå, precis som frida. För jag tänkte minsan inte ersätta dig med nån skinny brud för vi tjockisar äger världen och det är så det ska vara.
Älskar dig tjockis, forever and ever and ever and ever and ever.
<3