alexandra

Ikväll var en supertrevlig kväll fram tills man kommer hem.
Vi skulle på middag hemma hos Fredrick, (jag, ingela, josie och matte).
Vi åker först och handlar och sen åker vi hem till Fredrick i rönninge. Vi lagar mat tillsammans och har jättekul. Äter en asgod middag och umgås resten av kvällen med bla. biljard.
Sen när vi ska åka hem lastas ännu mer problem på oss. Det resulterade i att Ingela satt och grät halva bilfärden hem. När jag & ingela sen kommer hem till oss så får jag också massa skit.
Så nu sitter vi här, nerdeppade som vanligt och ställer oss frågan; När ska det ta slut?
Var vi än vänder oss kastar folk skit på oss och vi kan faktiskt inte ta hur mycket som helst, ingen människa kan det.
Jag har kämpat och kämpat i år för att klara mig igenom och ur saker men det tar stopp. Jag orkar helt enkelt inte med mer skit. Inga mer problem tack!

Jag förvånas över hur vissa människor som man tror det bästa om kan vara jävligt falska egentligen. Det äcklar mig och jag blir så förbannat arg!
Det är inte precis rätt tillfälle heller! Och varför? VARFÖR!?
Det sårar mig in i hjärtat, verkligen.

Jag ska försöka klara mig ur allt hur svårt det än kommer bli. Men jag ska verkligen försöka, för ett försök skadar inte...