alexandra

Du tror verkligen att du kan knäcka mig va?
Du tror jag spelar tuff och hård på ytan men gråter inombors.
Sanningen är, jag är tuff och hård på ytan, men jag skrattar inombords.
Jag var inte så förr, men med alla motgångar jag har haft så lär man sig att bygga upp en hård yta och samtidigt må toppen inombords.
Men det vet ju inte du, dina problem består kanske av att din morsa tjatar på att du ska diska, du vill gå ner i vikt, din pojkvän spelar TV-spel istället för att ägna uppmärksamhet åt dig... WOOOOW, tufft liv tjejen.
Jag säger inte att jag är den enda med problem i världen, att jag mår sämst av alla, men något jag kan säga är att du har aldrig varit i närheten av att må så dåligt som jag har gjort.
Men jag har tamejfan stått på mig och klarat mig relativt oskadd, jag mår bra nu men mitt förflutna var ett helvete.
Du tror säkert att jag har förstorat upp allt med tanke på att jag aldrig har sagt exakt varför jag har mått så dåligt, det enkla skälet är att jag inte litade på någon förutom en person, Josefin. Bruden i mitt liv, bruden du verkar vara ganska svartsjuk på. Josefin vet allt om mig och henne har jag inte ens känt hälften så länge som jag känt dig. Men du har gjort det själv, du har gjort så att min tillit till dig försvann. So don't blame this on me, blame it on you.
Jag tänker inte låta någon, någonsin igen, bryta ner min mur. Muren jag om och om har kämpat för att bygga upp. Den är stadig och nybyggd nu, och så ska den förbli, stadig.
Du kommer aldrig kunna förstöra min mur, aldrig.
Så det är ingen ide att försöka.
Du kan hata mig hur mycket du vill, men jag gör detsamma.
Jag kanske är ett as i dina ögon, men i mina ögon är du ingenting.