alexandra

Glömde att berätta en sak igår, en rolig sak för en gångs skull.
Jag var med i en tävling på Playahead (hatar playahead) där man kunde vinna en exklusiv spelning med Simple Plan, mina gamla favoriter som jag fortfarande gillar. Självklart är jag en av vinnarna som ikväll ska få se deras lilla spelning för ca. 40 pers. Efter spelningen får man träffa bandet också.
Det här bli alltså fjärden gången jag träffar dom. Helt jävla overkligt!
Så jag & natta ska återuppleva gamla minnen från 22 juni 2006 :D

Ska bli jävligt kul faktiskt!

Ikväll var en supertrevlig kväll fram tills man kommer hem.
Vi skulle på middag hemma hos Fredrick, (jag, ingela, josie och matte).
Vi åker först och handlar och sen åker vi hem till Fredrick i rönninge. Vi lagar mat tillsammans och har jättekul. Äter en asgod middag och umgås resten av kvällen med bla. biljard.
Sen när vi ska åka hem lastas ännu mer problem på oss. Det resulterade i att Ingela satt och grät halva bilfärden hem. När jag & ingela sen kommer hem till oss så får jag också massa skit.
Så nu sitter vi här, nerdeppade som vanligt och ställer oss frågan; När ska det ta slut?
Var vi än vänder oss kastar folk skit på oss och vi kan faktiskt inte ta hur mycket som helst, ingen människa kan det.
Jag har kämpat och kämpat i år för att klara mig igenom och ur saker men det tar stopp. Jag orkar helt enkelt inte med mer skit. Inga mer problem tack!

Jag förvånas över hur vissa människor som man tror det bästa om kan vara jävligt falska egentligen. Det äcklar mig och jag blir så förbannat arg!
Det är inte precis rätt tillfälle heller! Och varför? VARFÖR!?
Det sårar mig in i hjärtat, verkligen.

Jag ska försöka klara mig ur allt hur svårt det än kommer bli. Men jag ska verkligen försöka, för ett försök skadar inte...

När ska allt ta slut egentligen? När ska vi få en lugn stund? När ska vi kunna tänka "Fyfan vad livet är underbart!"?
När ska vi kunna slappna av och må bra? När fan ska vi bli bekymmerslösa?
Är det inte det ena så är det det andra. Problem efter problem.
Varken jag, Ingela eller Josie har fått en bra start på året. Det suger ganska rejält kan jag säga.
Jag såg fram emot det nya året, inte för att 2007 var dåligt, det var mitt bästa år hittils, men för att 2008 kanske skulle vara lika bra som det förra året.
Men nej, inte en lugn stund har man fått.
Det är så mycket som snurrar i mitt huvud just nu. Eller i våra huvuden. Vi går ju igenom hälften tillsammans och det känns faktiskt bra för då lider vi tillsammans, vi har varandra att trösta och bli tröstade av. Men trots all skit vi får och går igenom förgyller vi dagarna med skratt och helt underbara stunder tillsammans. Vi tre klickar så otroligt bra tillsammans, jag älskar det!
Det känns verkligen bra att veta att man har någon eller några man litar på, som man kan snacka med om allt.
Som man kan skratta och må otroligt bra med även fast man gråter och kvider sig av ilska och sorg inombords. Men glädjen känns verkligen inne i hjärtat.
Och jag vet att vi klarar av det här, sålänge vi har varandra. Vi stöttar varann, gråter i kör, torkar varandras tårar, får varann att le, och gör det bästa av situationen. Tillsammans.

Jag älskar er. <3

HAHA.
Jag, Josie & Fredrik var smått uttråkade så vi fick för oss, eller jag & josie fick för oss, att vi ville baka kladdkaka eller nåt liknande.
Eftersom vi hade massa småpengar i en espressokokare så tänkte vi att vi skulle ta med den och se lite lost ut. Först när vi kom på iden höll vi på att dö av garv, vi låg seriöst vikta på golvet av skratt och skrek ut skrattet.
Sen gick vi ner till affären. Upp till bevis.
Vi tog det vi skulle ha och ställde oss i kön, när det var vår tur stog jag bakom josie som fick göra det jobbiga, och verkligen höll mig för skratt. När kassörskan (?), som var en kille, sa "Det blir 61 kronor" brast skrattet ut med ett "OKEEJ!"  och sen började hon plocka ur mynt ut den lilla saken och stoppa mynt för mynt i myntmaskinen.
Efteråt var vi jävligt stolta och nöjda med oss själva eftersom det var lika kul som vi hade tänkt oss.

Nu ska vi baka brownies & vänta på att Ingela kommer tillbaka.

pussadjö.

Det funkar inte längre, det går åt helvete!
Jag klarar inte av mer skit, även om det inte kommer direkt till mig utan genom några andra så känner jag av det minst lika mycket. Och just det här, det går inte. Det går inte.
Fan.
Fan fan fan!

Okej, gårdagen...
Vi vaknade lite sent, jag och ingela som jag nu bor hos, så planerna om att hämta alla saker jag behöver ha gick åt helvete. Istället gjorde vi iordning oss i lugn takt, tog sista ciggen, borstade tänderna och sprang till tunnelbanan.
Mötte Pat i slussen och lämnade ett ciggpaket jag hade lovat henne och sen gick vi till bussen.
I sickla mötte vi pappa som skulle hjälpa oss att storhandla. Vi handlade mat för ca. 600 så vi hade nu 200 spänn kvar, yay!
Åkte hem och tog en varsin efterlängtad cigg, slappnade av, pratade, fimpade och plockade in maten.
10 minuter senare kom josefin och vi började laga käk.
Vid åtta kom fredrik med spritflaskan, våra planer var att dricka hela kvällen men vi var inte riktigt på humör märkte vi. Vi shotade lite martini vilket var bajsäckligt så vi gav upp det och käkade godis istället. Kvällen blev ganska seg men det var mysigt ändå.

Vid halv tre skulle jag & ingela sova så vi stog utanför och tog sista ciggen för dagen (kvällen?) och gick upp. Satte oss vid msn ett tag och började snacka med svampen. Hade skitkul i våran gemensamma msn-konversation XD
Det slutade med att vi gick och la oss klockan 6 imorse.........

Vaknade klockan fyra idag med en hund i lägenheten som ingela hade hämtat lite tidigare idag när jag låg och sov, vi ska vara hundvakt fram tills tio ikväll och sen senare i veckan..
Vi har nyss käkat, är proppmätta och snart ska vi ut med hundarna, vi har josefins hund här nu också och ska hämta hennes andra hund också.
Lots of fun.

Imorn ska jag plugga & hämta grejer.


Pussbajs.