alexandra

Du är inte längre en del av mitt liv och jag tror du förstår det med tanke på ditt beteende och det du har sagt.
Jag vet inte vad felet på dig är om du är mytoman eller schizofren eller något liknande men du borde söka hjälp.

Tack för 10 års vänskap, igen.

Det här inlägget riktar jag till personer jag är arg på just nu.
Jag nämner inga namn, bara siffror.
Känner någon sig träffad, synd för dig.

1. Jag hatar dig din falska jävla subba. Du ljuger, stabbar en i ryggen, du bortförklarar allt, kommer med dåliga ursäkter till ALLT, du är ful, du är fast i gamla saker, du är dålig och jag hatar dig mer än allt just nu.
Jag trodde du var min vän. Men nej, du svek mig så in i helvete och det värsta är att du inte ens bryr dig.
Men du har ju inget samvete right? När du berättar att du älskar mig, eller oss betyder det lika mycket som du sa dig älska din dåvarande pojkvän som du var otrogen mot i ETT JÄVLA ÅRS TID?!
Hur jävla äcklig får man vara egentligen!? Jag vill inte höra på din jävla skit om hur bra sex du har med din "älskare" för JAG känner mig skyldig mot din ja, dåvarande, pojkvän!
Och dessutom får VI ta din skit! Du sticker och har kul på ditt egna lilla vis och ber oss, eller du ber oss inte utan vi gör det av dåvarande kärlek till dig, ställa upp för dig och dra små historier för att dölja var du faktiskt är!
Jag fattar inte hur fan du kan leva med dig själv. Jag fattar inte hur JAG eller VI kunde leva med dig.
Du vill inte ens ställa allt till rätta utan det är VI som får försöka klistra ihop vänskapen som DU har förstört.
Men jag tänker fan inte kämpa längre för det är inte värt det.
Tack för 10 års vänskap.

2. Jag trodde bättre om dig. Men du beter dig som om du skulle gå i 3an. Dvs, 3an på lågstadiet.
För det första vill jag inte höra om dina historier om Honom. Tror du inte jag har varit där? Jo, jag har varit där MED Honom. Han VAR min, jag var HANS. Du fattar väl att du inte kan jaga honom då? Ska du vara nästa jag?
Det du försöker göra är något man VERKLIGEN inte gör! Och jag förstår inte hur du INTE förstår det.
För det andra så anser jag dig, (eller jag kanske ansåg, jag vet inte längre) som en utav mina bästa vänner och bästa vänner ska lyssna på varandras problem det är inte bara en som ska snacka om sig själv och den andra ska lyssna jämt och ständigt. Men så är det mellan oss. Du snackar, jag lyssnar. Men du ha rnog aldrig lyssnar på mig, eller rättare sagt; jag har aldrig fått en syl i vädret. Om jag säger något så verkar det som om du inte ens lyssnar på mig och det gör att jag snart inte vill umgås med dig alls.
För jag är trött på ditt beteende...

3. Dig ska vi nog inte ens tala om.
Jag förstår allvarligt talat inte ditt problem.
Du verkar ha jävligt svårt att bestämma dig kring saker och ting.
Att låta mig gå och undra är inte shysst.
Jag är klar med dig.
Jag skiter i dig.
Nu är det din tur att undra.
Tack för mig, ha ett bra liv.
Vi ses i helvetet.



Till Josefin;
Jag älskar dig mer än livet själv, eller det kanske är lite dumt att säga med tanke på att jag alltid går och klagar på hur mycket livet suger. Men jag älskar dig mer än allt.
Trots att jag inte har känt dig så länge så är du den bästa vännen jag någonsin har haft, du är en keeper fer sure!
Du förstår mig som ingen annan gör, vi delar allt. De roligaste stunderna i mitt liv har varit stunderna med dig, jag har aldrig haft så roligt med någon som jag har haft med dig.
Du finns här för mig, det vet jag. Och jag vet att det kommer vara du och jag föralltid, vi ska göra allt förutom att gifta oss och skaffa barn, tillsammans.
Men när vi sitter där, 95 bast gamla, ska vi tamejfan sticka på samma halsduk!
Jag lämnar dig aldrig.
Det är tjockisarna mot världen liksom.
Dvs, du och jag mot världen.
Vi klarar allt tillsammans. Vi ska alltid hålla ihop.
Det liksom...bara är så..
Vi ska aldrig mer ta skit från folk.
Det kanske inte blev en så bra kärleksförklaring men det jag vill säga är;
Du är den bästa slynan i världen och jag älskar dig.

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med mitt liv just nu.
Jag har två val; Gå om 2an eller hoppa av och börja jobba istället.
Eftersom jag är så satans skoltrött känns det faktiskt som om jag vill hoppa av.
Men hur blir det i framtiden? Om jag inte har någon utbildning lär jag aldrig få något jobb som inte innehåller hamburgare.
Dessutom känner jag mig misslyckad. Mina föräldrar ser mig som ett misslyckande, så som jag känner det.
Dom har ingen som helst förståelse och tror att det är så jävla lätt, men nej! Det är ett rent helvete.
Istället för att peppa mig och säga "Det ordnar dig, vi finns här och vi klarar det här tillsammans" så får man höra "Vafan håller du på med", "Gör som du vill istället",  "Du skiter i allt, du har inte ens försökt" och blablabla.
Gosh, jag blir så jävla förbannad och framförallt sårad.
Här har jag gått och trott att vad som än händer så kommer mina föräldrar alltid finnas här för mig och göra något bra för mina felsteg istället för att kasta ännu mer skit på mig.

Jag ogillar fler än mina föräldrar just nu.
Jag vill säga upp kontakten med alla mina vänner, jag vill byta telefonnummer, sluta använda internet för att snacka med människor osv.
Den enda jag inte känner så för är Josefin. Hon är den som jag faktiskt vet finns här för mig i vått och torrt.
Hon är den som säger "Kom nu tjockis så går vi och röker, allt löser sig tillslut och även om du hamnar på donken eller gatan så har du ju mig, och det är ju bra."
Det är SÅNT jag behöver. Jag behöver veta att jag är behövd, att någon faktiskt bryr sig och ställer upp för mig.
Jag är trött på att folk trycker ner mig eller uttnyttjar mig på ett eller annat sätt.
Jag vet inte ens vad jag pratar eller skriver om längre, som vanligt.
Alla kan dra åt helvete..

Jag är så mycket bättre än dig, jag är värd bättre än dig. Du förtjänar sämre.
Du tror du är bättre en mig när du sitter där på din piedestal, men vet du? Min piedestal är högre än din.
Jag behöver inte dig för jag har tydligen redan allt jag behöver, det har inte du. Du saknar mig i ditt liv och det är ditt omedvetna val som jag förstår det.
Jag har ett förslag, ring upp några du känner är "lika mycket värda som dig" och begå kollektivt självmord, för det är det ni behöver göra at this moment.

Over and out.

Jag vet inte riktigt vad som händer just nu.
Jag har försökt, vi har försökt. Men jag tror inte att du har försökt.
Vi försöker ställa allt till rätta men det känns som att du inte vill.
Jag tror inte du bryr dig så mycket.
Det du säket inte fattar är att du sårar oss så fruktansvärt mycket.
Det spelar ingen roll hur tuff man är på ytan men inombords är man inte inte lika tuff.
På två dagar har du brytit ner två murar som två enskilda individer byggt upp, men det vet du inte om.
Genom att skicka dina/våra fd. vänner på oss som ska leka Dr.Phil och ställa saker tillrätta tyder bara på hur feg du är och att du själv inte kan läsa det problemet du skapat.
Alltså känns det inte värt att fortsätta kämpa för den vänskapen vi för några månader sen hade.
Jag är trött på att kämpa för ingenting, speciellt när du inte ens visar ditt intresse till att ställa allt till rätta.
Så som jag ser det nu så är det ingen idé att kämpa längre för det kommer aldrig bli bra, iallafall inte lika bra som det en gång var.
Du har fått så många chanser att fixa det här men du har sumpat alla chanser du fått.

Och tyvärr finns det nog inga fler chanser på lager..

Jag orkar inte vänta längre.
Jag är rastlös och uttråkad.
Tror inte att min pappa kommer vara så glad på mig idag heller consider igår.
Så jag ska nog försvinna mentalt för idag.
Hejdå.

Dagen började....inte så bra.
Eller den var helt okej förutom att jag vaknade och kunde inte andas på grund av allergi.
Min katt ska nog inte sova i min säng något mer, jag kanske dör?
Jag vaknade iallafall av klockan som ringde runt halv sju tror jag.
Josefin låg bredvid mig av någon konstig anledning.
Jag gick upp, tog en allergitablett och drack lite vatten och la mig igen i hopp om att kanske somna om OCH kunna andas men nej, det gick inte.
Låg och försökte andas och efter varje 3:e andetag fick jag ta ett djupt andetag för att typ..få tillbaka luft i lungorna.
Asläskigt..
Vid sju tvingade jag upp josefin eftersom vi dagen innan hade bestämt oss för att vara nyttiga och göra havregrynsgröt på morgonen så det gjorde vi.
Efter frukosten gick vi ut och tog varsin morgoncigg, sen gjorde vi iordning oss.
När vi skulle gå mot tunnelbanan märkte jag att jag hade vaknat på fel sida och det var skälet till varför jag kände mig så fruktansvärt lättirriterad, hatar sånt.
Josefin var jättegullig och förvärrade mitt humör genom att härma mitt, ja..humör, och bara gick och flinade hela tiden.
Jag ville slå henne litegrann men snäll och feg som jag är så gjorde jag inte det.
Hade flash som första lektion och josefin satt med mig på min lektion. Vi gick dock tidigare för att "prata med en lärare"= äta lite tidigare.
Åkte hem till henne efter lunchen och sen åkte jag hem för josefin skulle till sin syster och vara barnvakt.
Resan hem var inte så trevlig. Jag såg en person jag inte förväntade mig att se vilket gjorde att jag fick mer ont i magen än vad jag redan hade men det var bara att bita ihop.

Snart ska jag åka till pappa eller möta honom någonstans så vi kan åka till Mediamarkt och lämna in mitt orginalobjektiv till kameran som olyckligtvis har gått sönder.
Jag hoppas att det inte blir alltför dyrt att laga det..

Efter det ska jag och josefin kanske åka på en spelning vid tanto. Nåt band vi upptäckte på myspace häromdagen, det kommer nog bli kul isåfall.

Jag ska avsluta mitt meningslösa prat om hur min dag har varit, eftersom jag anser det vara otroligt tråkigt för speciellt personer som inte känner mig.
Eller så blir jag speciell och beskriver allt EXAKT i detalj, typ vad jag har ätit.
Jag ska tänka på det över lite kaffe och en timmes hicka.

seeya.

Idag är jag arg. Idag är josefin arg. Du är säkert också arg.
Jag och josie har en varsin mamma, och dom går emot våra liv. Vi ogillar dom starkt just nu.
Vi kom på den briljanta idén att bara rymma härifrån. Men först skulle vi till skolan där jag sitter just nu och väntar på josie som ska ha något jävla möte.
Anyways, back to subject.
Vi tänkte ta pendeln till nynäs och sen dra till gotland eller nåt men det kan ju bli lite svårt med 1,50 i fickan så vi sket i det och ringde svampen istället.
Han skulle tydligen till Göteborg nästa fredag och stanna där över helgen vilket var ganska perfekt, så vi hakar förhoppningsvis på om han låter oss.
Det kommer iallafall bli helt awsome!
Om.....vi kommer iväg ner dit.

Nej. Skitsamma, babbelbabbelbabbel.
Jag är rastlös, har druckit en kopp för mycket gratis kaffe men funderar på att hämta lite mer.
Jag tycker josie kan komma  ner till mig nu så jag slipper sitta här helt ensam.
Synd om mig.


over n out.